hemma, det känns rikigt bra kan jag säga.
For till mormor och morfar och skulle hälsa på min kusin(som tydligen hade hunnit fara hem) och jag cyklade direkt på baksidan av huset, och där står mopeden, blev rädd och cyklade hem. Jag har aldrig hunnit fatta vad som hänt, så jag blir förvirrad när jag ser hur illa det gick med den och hur illa det hade kunnat gå med mej. Just nu känner jag att jag måste ut i luften. depprimerade inlägg, givade ens. aja så blev det